Före pandemin larmade film- och dramabranschen om bristen på arbetskraft kopplat till den höga och ökande produktionsvolymen. Vi samlade oss i branschen och tog gemensamt initiativ till Yrkesnämnden för Film & TV som verkar för kompetensförsörjning genom att främja yrkesutbildning, kompetensutveckling och rekrytering inom film och tv. Det har varit ett viktigt verktyg för att samla hela branschen för att snabbt och partsgemensamt kunna komma med lösningar på arbetskraftsbristen och samtidigt verka för att medarbetare har rätt och tillräcklig kompetens.
I en bransch som präglas av visstidsanställningar och egenföretagande har det varit helt nödvändigt. Fler måste hitta hit och på en alltmer internationell arbetsmarknad måste kompetenser kunna valideras för att underlätta matchning. Men nyrekrytering löser bara en del av problemet, det branschen verkligen behöver är erfarna medarbetare, och då gäller det att behålla och satsa på de som redan är i yrket. Vad skulle hända om branschen la samma energi på att medarbetare stannar kvar som man lägger på att få in nya?
Nu larmar även scensidan om stora brister på erfaren personal runt scenen. I en färsk rapport från Svensk Scenkonst framgår att majoriteten av arbetsgivarna har svårt att rekrytera till yrken runt scenen och den kompetensbrist som började redan före pandemin har nu blivit akut. När arbetsplatserna stängde ner under pandemin var det sen många som lämnade branschen eftersom deras kompetens efterfrågades på annat håll, och när de etablerat sig hos nya arbetsgivare i nya branscher ska det mycket till för att de ska komma tillbaka. I rapporten beskrivs problemet väl och den lösning som lyfts fram är utbildning – på alla nivåer. Rapporten har rätt i att det behövs fler utbildningar för scenteknisk personal och att estetiska ämnen i grundskolan är viktiga för introduktionen till ett yrkesliv i branschen.
Men varför gräver man inte djupare i att så många nyckelpersoner lämnade när arbetsplatserna stängde, och att bristen faktiskt började redan före nedstängningen? En allt större del av den tekniska personalen har rört sig mot otrygga anställningar och även institutioner har börjat ta in medarbetare som uppdragstagare. När arbetsplatserna stängde försvann deras arbetsmarknad och de gick vidare till sektorer där de kunde njuta samma trygghet som på övriga arbetsmarknaden. Det jag saknar i rapporten är det mest självklara för att behålla den personal man har – erbjud trygga anställningar med relevant ersättning och arbetstider som går att kombinera med familj och ett hållbart yrkesliv.
Bristen på erfarna medarbetare drabbar film- och tv branschen och scensidan på samma sätt. Det är inte så att produktionen stannar av ifall det saknas tillräcklig kompetens. Det som händer är att kraven vid rekrytering sänks och att arbetsbelastningen för personalen ökar för att volymen ska bli densamma. Om situationen inte förbättras kommer fler att lämna eller bli sjukskrivna. Precis som för film och tv behöver scenkonsten en yrkesnämnd för att vi partsgemensamt ska kunna arbeta långsiktigt med kompetensförsörjningen, men arbetsgivarna måste också erbjuda trygga anställningar och hållbar arbetsbelastning.
Våren har helt dominerats av avtalsrörelsen och de stora frågorna är tryggheten och upphovsrätten. Förbundet har under flera år mobiliserat för att filmklippare, ljuddesigners och maskdesigners ska få upphovsrättslig ersättning för sitt arbete och det kommer fortsatt vara en prioriterad fråga även efter avtalsrörelsen. Jag utgår från att vi förflyttar fram våra positioner i årets avtalsrörelse, men vi kommer inte ge oss förrän arbetsgivarna fullt ut erkänner upphovspersonernas rätt till sina verk och ersätter dem i kollektivavtal i linje med den moderniserade lagstiftningen.
När jag hör regeringen kommentera Sverigedemokraternas utspel i kulturkriget kommer jag osökt att tänka på filmen Nakna pistolen från 1988 där filmens hjälte står framför en exploderande fyrverkerifabrik och försöker skingra folkmassan med orden ”Please, disperse! Nothing to see here!”. I veckan har man försökt trolla bort att SD uppmanat till bojkott av Dramaten för att de låter ”vuxna män i klänning” prata med barn. Jag vet inte hur det är med er, men jag har talat med barn i betydligt konstigare kläder än så. I synnerhet på teatern.
Men, ingenting förändras av sig själv. Det sker för att vi tillåter det, eller för att vi vill det. Om du vill vara med och påverka är ett fackförbund en bra plats. Ditt medlemskap bidrar till att din och dina arbetskamraters röst stärks och hörs, och tillsammans gör vi skillnad. Jag kämpar för att du ska vara stolt över ditt fackförbund, och det bästa betyget är att du värvar en kollega. För du är väl medlem?
Simon Norrthon, förbundsordförande
Publicerad: 2023-05-02
