PREMIÄRFÖRESTÄLLNINGEN HAR GÅTT BRA – tycker vi – och skålar som vanligt med lite bubbel efteråt. Alla är glada, en inspirerande repetitionsperiod är över och nu ska vi varva ner med lite mat tillsammans – alla vi som jobbat tillsammans de senaste två månaderna. Vi skålar för det gemensamma slutresultatet, den konstnärliga produkten, föreställningen. När regissören klingar i glaset och reser sig för att hålla tal och tacka – så riktar sig tacket med all självklarhet, namn efter namn till alla yrkeskategorier. Inte bara skådespelare, scenograf och kostymtecknare, de som i våra avtal på institutionsteatrarna ingår i gruppen 2 a, konstnärlig personal.
Jag sitter och tänker på den senaste tidens debatt om att revisionsfirman Ernst & Young i Stockholm fått uppdraget av kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt att undersöka möjligheterna att outsourca de delar av verksamheten på Stockholms stadsteater som inte tillhör kärnverksamheten. Och vad är nu den? Vad och vilka är kärnverksamhet på en teater?
Svaret är enkelt: Alla!
UNDER DE SENASTE veckorna har jag blivit kontaktad av många medlemmar som är upprörda och förbannade. Som jag tidigare skrivit så menar jag att teater är en kollektiv konstart där resultatet är beroende av ett nära samarbete mellan olika yrkesgrupper. De som arbetar med ljud, ljus mask eller på snickeriet, måleriet, som attributör, smeder, patinerare, rekvisitörer är tillsammans med skådespelare, regissörer och scenografer en integrerad del av den konstnärliga processen. Liksom den administrativa personalen i form av producenter, marknadsförare med flera som medverkar till den konstnärliga slutprodukten.
Många delar min oro över vad som kommer att ske med kontinuiteten om verksamheten blir avhängig små outsourcade öar utanför teatern? Frilansande scenografer och kostymtecknare är beroende av att det finns en samlad erfarenhet på teatern, kompetens och kunskap av tidigare erfarenheter. Här kommer man att förlora ovärderlig historik om frilansarna hela tiden möter en ny bemanningsfirma. Och ska lära upp den om hur scenkonstens förutsättningar är. Jag glömmer aldrig det scenbygge jag såg – där just snickeriet varit utlagt på snickare som säkert hade kompetens att bygga timmerstugor, men inte en vridscen, för den gick knappt att rubba.
Hela tanken på att skapa en rågång mellan det konstnärliga och tekniska arbetet går också helt på tvärs med de utbildningar som pågår vid bland annat Stockholms Dramatiska Högskola. Där är all utbildning konstnärlig – oavsett om det gäller mask- och perukdesign, teaterteknik eller de övriga tjugotalet grundutbildningar som ryms inom skolan. Det är en konstnärlig högskola och den examen man får är examen i ett yrke som arbetar med en konstnärlig produkt.
KULTURBORGARRÅDETS PLANER för Stadsteatern i Stockholm ska också ses i ljuset av att hon samtidigt drivit fram beslutet om att föra över Kulturhuset till Stockholms stadsteater. Å ena sidan ska teatern enligt de ägardirektiv hon signerat koncentrera resurserna till den konstnärliga verksamheten och upphandla tjänster från externa parter, å andra sidan ska Kulturhusets hela nuvarande verksamhet och personal gå in i Stadsteatern. Var är logiken?
Det är en himla tur att Sjöstedt inte har ett inflytande på filmens område. Då hade man knappast vid de senaste Guldbaggegalorna delat ut priser för bästa mask, ljud, ljus och visuella effekter.
Tänk om! Tänk rätt!
ANNA CARLSON ORDFÖRANDE
Publicerad: 2013-04-09
