DEBATTEN OM EN kommande filmpolitik och dess finansiering är i full gång. Ett besked har nu kommit från kulturministern att det blir en proposition till riksdagen i slutet av mars. Nyligen arrangerade kulturutskottet i riksdagen en offentlig utfrågning om framtidens filmpolitik och jag är glad över att Teaterförbundet/ för scen och film var en av de inbjudna talarna.
Detta är något av det jag framförde. Först och främst är det viktigt att förstå att den gamla modellen med ett filmavtal framöver är uteslutet, därför att:
Filmavtalet har isolerat filmen från kulturpolitiken
Filmavtalet är omodernt
Filmavtalet är underfinansierat
Filmavtalet utestänger de som gör film
Behovet av att i grunden förändra filmpolitiken handlar inte bara om att den visat sig oförmögen att generera tillräckligt med pengar, utan också att den bromsat utveckling och förnyelse.
Teaterförbundet/för scen och film var därför mycket positiva till regeringens besked i våras om att skrota det nuvarande film- avtalet. Men vi såg det också som ett löfte om att en statlig filmpolitik skulle innebära både en ekonomisk och kvalitetsmässig satsning på svensk film. Därför blev vi rejält besvikna när regeringen presenterade sin budget i september. Vi gick då samman med hela branschen i ett upprop där vi, trots en olikartad syn på en statlig filmpolitik, kunde enas om ett krav på att en underfinansierad bransch skulle få mer, och inte mindre pengar.
För vår del är vi fortfarande övertygade om att en helstatlig filmpolitik är vägen framåt för att få en ordning som svarar mot de genomgripande förändringar som kännetecknar filmområdet. De förslag som finns i promemorian Framtidens Filmpolitik är en bra utgångspunkt, och dess betoning av konstnärlig kvalitet, och betydelsen av filmernas upphovspersoner och utövare är särskilt viktig. Den lyfter också behovet av teknikneutrala insatser.
För att möjliggöra en rejäl höjning av nivån på filmstödet, och för att skapa en långsiktigt stabil grund för finansieringen, bör även en kompletterande finansieringskälla övervägas. En sådan finansieringsmodell bör bygga på att alla som idag tjänar pengar på film också bidrar ekonomiskt.
Det är viktigt att inse att det illegala tittandet av film på webben inte bara är en fråga för producenter och andra som får del av upphovsrätten. Det illegala tittandet undergräver också den ekonomi som är grunden för villkoren för alla som arbetar i en filmproduktion, för alla våra biografanställda medlemmar och för publiken. Här måste filmpolitiken agera kraftfullt. Vi menar (också) att det behövs en bättre balans mellan konstnärliga och ekonomiska intressen. Samtidigt som det är oerhört viktigt att hålla fast vid att filmstödet inte ska delas upp i en konstnärlig och en kommersiell del.
Svensk film behöver en stark filmpolitik som präglas av konstnärlig kvalitet, jämställdhet och mångfald. Här ska finnas plats för flera berättelser och våra filmproduktioner ska genomsyras av mångfald inom alla yrkeskategorier.
Tydliga riktlinjer för Svenska Filminstitutet är också en angelägen fråga för den framtida filmpolitiken, där öppenhet och transparens ska vara ledorden. Ett fungerande samarbete med filmskaparna är avgörande för filmpolitikens kvalitet och legitimitet. Vi menar att Filminstitutets styrelse måste bestå av djupt filmkunniga personer, med såväl konstnärlig som ekonomisk kompetens. Vi menar också att det är viktigt att filmorganisationerna finns väl företrädda i de rådgivande organ som kopplas till den framtida filmpolitiken.
Filmpolitikens syfte ska vara att främja värdefull svensk film, och fastslå att filmen är en del av kulturpolitiken. Det är viktigt att Teaterförbundet/för scen och film och alla våra medlemmar är en synlig del i arbetet med framtidens filmpolitik.
ANNA CARLSON
Ordförande
Publicerad: 2016-03-18
