Vi ser fram emot en ny filmpolitik!

VÅR KULTURMINISTER ALICE BAH KUHNKE börjar visa framfötterna! Det är bra, för hela vår scen- och filmbransch väntar på många besked om hur regeringens kulturpolitik ser ut. Vilka är visionerna? Hur skapar regeringen bra förutsättningar för de verksamma inom scen och film att försörja sig och kunna utvecklas inom sina yrken, allt för att publiken ska kunna ta del av kvalitativ scen- och filmkonst i alla dess former.
I början av maj kom det glädjande beskedet att regeringen avser att inte förlänga, utan helt enkelt säga upp det gällande film- avtalet. Något som vi önskat och krävt mycket länge. I slutet av maj kom departementspromemorian om filmens framtid som aviserats. I den fanns besked om att ett nytt avtal ska vara teknikneutralt, även det efterlängtat, samt att även det så förhatliga auto- matstödet tas bort. Det krävs en bättre balans mellan konstnärliga och kommersiella intressen, det menar även kulturministern.
Men utmaningen för kommande filmpolitik är naturligtvis inte enbart att dess organisation måste förändras utan även dess finansiering. En helstatlig filmpolitik måste också innebära mer pengar. En ny filmpolitik som både har ett konstnärligt fokus och som garanterar en kontinuerlig och stabil produktion kräver ett rejält ekonomiskt tillskott.
En framtida svensk filmpolitik ska bygga på att alla som visar och distribuerar film bidrar ekonomiskt till framtidens filmproduktion. Sveriges Filmregissörer inom Teaterförbundet har arbetat fram ett detaljerat förslag inspirerat av den polska filmlagen. Detta kommer att vara en viktig utgångspunkt för det remissvar som i augusti ska lämnas som svar på regeringens promemoria.

VÅR KULTURMINISTER BESÖKTE också den svenska scenkonstbiennalen i Malmö, i slutet av maj. En minister på gott humör som bjuder på sig själv under en utfrågning på Malmö Opera. Några löften om finansiering för att säkerställa scenkonsten fick vi dock inte. Så här finns fortfarande mycket att göra, både vad gäller den fria scenkonsten och alla våra institutioner.
Teaterförbundet fanns naturligtvis på plats i Malmö. Praktiskt taget hela vårt kansli flyttade söderut denna vecka, med stor monter på operan, för att möta medlemmar och andra och ge information om vad vår fackliga organisation arbetar med.
Våra yrkesavdelningars seminarier samlade stor publik. Skådespelaravdelningen fortsatte sitt genomlysande av ”tystnadens kultur”. Operasångare och musikalartister samtalade och sjöng om vad som förenar dem, rent tekniskt med sina röster. Scenografer och kostymdesigners höll verkstad och vår normkreativa arbetsgrupp ledde en workshop om hur vi ska lära oss att arbeta normkreativt i det dagliga arbetet. Svenska Regissörsföreningens seminarium ”mitt värsta misstag” var en öppenhjärtig bekännelse om yrkeslivets prövningar.

TEATERFÖRBUNDET STOD OCKSÅ för en välbesökt uppföljning av projektet ”att gestalta kön ” – vad hände sen och hur går vi vidare? Underbart att höra hur många av studenterna som verkligen burit med sig budskapet från utbildningen – och lyckats göra skillnad. Mindre roligt är att vi har långt kvar vad gäller de andra diskrimineringsgrunderna.
Jag är otroligt glad och stolt över allt det arbete som medlemmar, förtroendevalda och personal la ner på denna scenkonstbiennal. Nästa gång blir det Norrköping.
Kvällen innan biennalen drog igång ordnade vår stiftelse Höstsol sin vårmiddag på Hipp i Malmö.
Alltid en stor förnöjelse att möta så många som verkligen skapat konst under ett långt yrkesliv.
Glad att Teaterförbundet/för scen och film också blir en mötesplats för de unga äldre. Kanske ska jag bjuda in kulturministern även till Höstsol, så att hon inser vad vi måste värna om!
ANNA CARLSON
Ordförande