På det nordiska teatermötet i Reykjavik i slutet av augusti sitter jag på den lilla scenen på Nationalteatern och lyssnar till ett antal läsningar av nordisk dramatik. Ett hundratal deltagare från alla de nordiska länderna är där och blir presenterade för en pjäs från varje nordiskt land. Det svenska bidraget är ”Mira går genom rummen” av Martina Montelius som också är på plats och berättar mycket engagerande om tillkomsten av pjäsen och reaktionerna som följde på Dramaten där den spelades.
Arrangemanget kallas ”Nordic Drama Train” och är en utveckling av det som tidigare kallades ”Det nordiska dramatikerpriset”. Tidigare utsåg man en vinnare som fick en prissumma, idag är det viktigaste att presentera texterna på ett sätt så att det inspirerar till produktion. Alla är vinnare! Nordic Drama Train kommer att fortsätta sina läsningar i alla de nordiska länderna och avslutas förmodligen för denna omgång på scenkonstbiennalen i Jönköping 2013.
I Reykjavik finns också ett antal workshops och internationella gästspel från främst Berlin och Dublin, tillsammans med Reykjavik Dance Festival. Många programformer är annorlunda och nyskapande – tillsammans vill arrangörerna att vi ska rita nya kartor över det nordiska samarbetet, alla ska delta, aktiviteten är stor och jag ser tydligt hur viktiga dessa mötesplatser är för utvecklingen av konsten och kulturlivet.
Just detta mål ”att med gränsöverskridande samarbete stödja kreativa processer” är en av sex punkter som den samlade scenkonstbranschen presenterade på ett seminarium under politikerveckan i juli. Teaterunionen, som Teaterförbundet är en del av, vill öka närvaron i Sverige av internationell scenkonst, öka närvaron av svensk scenkonst utomlands, och öka mångfalden för publiken, förbättra och fördjupa dialogen med andra länder.
Det är också viktigt att inom det svenska biståndet öka, inte minska, kulturens roll för demokratifrämjande och utveckling. Här finns en oro över minskade anslag och en otydlighet för de svenska och utländska aktörerna om spelreglerna för detta i Sverige. Ett av Sveriges kulturpolitiska mål är att främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan. Vi menar att det saknas en samlad kulturpolitik och nödvändiga resurser för att förverkliga detta mål.
Mötesplatser och oväntade (och väntade) möten är nödvändiga för en internationell utveckling. Möten som är konstnärligt kreativa och inte enbart handlar av villkor och löner som en fackförenings möten ofta behandlar.
Roligt är det alltid att läsa om de många svenska filmer som visas på filmfestivaler världen över. Det är viktigt för kunskapsutbyte, inspiration och kanske kommande samverkan. Ett sätt att presentera vår kultur och skapa intresse för alla våra dokumentärer, kort och långfilm, inte minst för barn och unga där Sverige är en mycket av en förebild.
I Reykjavik nås jag av det positiva beskedet att dansscenen i Borås är räddad! Tack alla på lokalavdelningen som kämpat för detta och inte gett upp, och varmaste gratulationer, detta stärker danskonsten!
”Efter finanskraschen går fler islänningar till biografer och teatrar än tidigare” berättas det i Reykjavik. Någon säger att det beror på att man väljer kultur därför att man inte har råd att resa till andra länder längre, man måste stanna hemma. Men jag vill nog gärna tro att den nationella krisen skapat ett ökat behov av konst och kultur! För utveckling, samhörighet och kraftsamling!
Anna Carlson
ordförande
Publicerad: 2012-09-07
