Teaterförbundet för scen och film fick möjlighet att kommentera utredningens innehåll och har nu lämnat in ett remissyttrande till Kulturdepartementet. Här kan du läsa en sammanfattning av Teaterförbundets svar.
Sammanfattning
Utredningen är mycket omfattande och innehåller en rad förslag och bedömningar inom kultur- och konstnärspolitiken. Utredningen innehåller en gedigen kartläggning och analys av omständigheterna och levnadsvillkoren för konstnärerna. Teaterförbundet för scen och film har dock svårt att se att de förslag som utredningen presenterar svarar mot de utmaningar och problem som framgår av kartläggningen.
Det saknas närmare beskrivningar av flera yrkesgrupper av konstnärer i utredningen, som i stora delar tycks fokusera på enskilda konstnärer som arbetar som egenföretagare. Konstnärer som arbetar inom de kollektiva konstarterna är otillräckligt beskriva vilket gör att utredningens analys och slutsatser i många delar blir begränsade. Vissa områden, som till exempel filmområdet saknas nästan helt. Flera viktiga kulturpolitiska satsningar inom filmområdet lämnas utanför utredningens beskrivning, och filmens roll inom Konstnärsnämndens uppdrag är inte heller tydligt beskrivet.
Teaterförbundet för scen och film ställer sig positiva till att utredningen förordar en förstärkning av konstnärspolitiken med 225 miljoner kronor, men avvisar att detta ska frigöras genom omdisponeringar inom den befintliga kulturbudgeten inom utgiftsområde 17. Kulturpolitiken är i dag kraftigt underfinansierad och för att upprätthålla ett vitalt kulturliv och en stark konstnärspolitik krävs en utökad rambudget.
För att stärka konstnärernas ställning krävs utökade produktionsresurser till både film- och scenkonstområdet. Utredningen konstaterar att den offentliga kulturen utgör en viktig inkomstkälla för konstnärerna, men avstår från offensiva förslag om förstärkningar av produktionsmedel, vilket är olyckligt.
Teaterförbundet välkomnar utredningens förslag om att samtliga konstnärspolitiska anslag ska omfattas av statens pris- och löneomräkning (PLO), Ökade resurser till det professionella kulturlivet inom kultursamverkansmodellen centrumbildningarna tillstyrks också.
I övrigt ställer sig förbundet positiva till satsningar på en digitaliseringsstrategi, men ser det som väsentligt att de medel som föreslås inte uteslutande går till nya myndighetsuppdrag utan även kan användas för ersättningsordningar.
Utredningens beskrivning av förändringar inom konstnärernas arbetsmarknad lyfter fram digitaliseringen, men kommenterar inte vidare de avgörande frågorna om internationaliseringen eller urbaniseringen, vilket är anmärkningsvärt. Utredningen lämnar visserligen några förslag som tar sikte på ökade möjligheter för internationellt kulturutbyte, vilket är bra, men lämnar frågan som en viktig förändringsfaktor för konstnärernas villkor.
De resonemang som presenteras gällande konstnärernas möjlighet att vara verksamma i hela landet saknar också en djupare analys av betydelsen av den ökade urbaniseringen. De särskilda omständigheter som råder för yrkesverksamma konstnärer som ofta, och regelbundet, arbetar på annan ort än bostadsorten problematiseras inte heller i tillräckligt hög grad.
Arbetsmarknaden för konstnärer skiljer sig i stora delar från övriga områden inom arbetsmarknaden, vilket även fortsättningsvis behöver beaktas. Flera av de förslag som presenteras tar sikte på att förbättra konstnärernas sociala trygghet genom förändringar i socialförsäkringssystemen vilket välkomnas, tillsammans med ett flertal medskick till pågående utredningar inom väsentliga områden som sjukförsäkring och a-kassa. Förbundet saknar dock tydliga förslag om uppdrag och inrättandet av särskilda enheter inom Försäkringskassan och Skatteverket för att möta konstnärernas särskilda behov.
Teaterförbundet för scen och film avstyrker flera förslag, bland annat förslaget om en ny bidragsförordning för kultursamverkansmodellen, samt att förordningen om statsbidrag till konstnärer ska kunna lämnas till både fysiska och juridiska personer.
Det är positivt att utredningen lyfter flera för konstnärerna viktiga områden som till exempel kompetensutveckling och möjligheter till förebyggande arbete och rehabilitering. Även inom dessa områden hade dock tydliga ställningstaganden om ökade resurser varit välkommet.
Utredningen saknar en fördjupad analys och förslag kring upphovsrättens betydelse för konstnärernas villkor. Även om upphovsrätten inte ligger inom kulturpolitikens ansvarsområde hade det behövts skarpare skrivningar om hur man bör gå vidare med att ändra lagstiftningen så att kulturskapare ges bättre möjligheter till skäliga avtal och bättre ersättningar.
Hela remissvaret finns att läsa här.
Publicerad: 2018-09-26
