Veckans berättelse

”Jag är professionell scenkonstnär. Det jag gör handlar inte om underhållning, utan om samhällsnytta. När jag spelar, ser jag människor förändras: äldre som börjar sjunga igen, slutna personer i publiker som öppnar sig, ungdomar som hittar ord för sitt mod, sin sorg och sina drömmar. Det är folkhälsa, social sammanhållning och demokrati – i praktiken. Så var det tidigare: små teatergrupper vågade experimentera och ta risker som skapade nya uttryck. Det fanns långsiktiga kulturbidrag som gav konstnärer arbetsro och utveckling, och mötesplatser där vi kunde arbeta, tänka, vila och samarbeta. Riksteaterföreningarnas spelplatser hade kompetent personal, kunniga vaktmästare, fungerande teknik och riktiga omklädningsrum. Resultatet blev kvalitet, kreativitet och levande lokalsamhällen. Så är det nu: Riksteaterföreningarna och teatrarna går på knäna, experimentlusten har ersatts av rädsla och akuta budgethål, mötesplatser är nedlagda och långsiktiga bidrag har blivit osäkra projektstöd som inte går att leva på. Vi som turnerar kommer till spelplatser som saknar personal, där det inte finns vaktmästare som kan använda tekniken, där gamla pianon står och förfaller, där omklädningsrum har gjorts om till konferensrum och professionella scenkonstnärer möts av stress, misstro och bristande förutsättningar. Det här är inte en rad enskilda problem – det är ett system som håller på att monteras ned. När infrastrukturen försvinner, försvinner också möjligheten att skapa kultur. Ett litet land med ett litet språk behöver sina berättelser för att demokratin ska hålla samman och människor ska känna tillit och mening. Det minskar våldet och utanförskapet i långa loppet. Om Sverige vill ha kultur måste politiken finansiera konstnärerna och de strukturer som gör deras arbete möjligt. Det är inte kostnaden för kultur vi ska frukta, utan priset av dess frånvaro.”
/Skådespelerska och sångerska

Om uppropet

– Kulturen är inte en kostnad, utan en investering i demokratin, välfärden och framtiden. Bakom varje föreställning och varje film finns människor som arbetar hårt, ofta i det tysta.

– Genom uppropet vill vi visa hur verkligheten faktiskt ser ut, och varför kulturen kräver långsiktiga satsningar. Vi vill att våra politiker och beslutsfattare ska ha tillgång till både fakta och berättelser när de formar framtidens kulturpolitik, säger Simon Norrthon, förbundsordförande för Scen & Film.

Under hösten har yrkesverksamma inom scen, film och tv vittnat om en bransch fylld av kreativitet och passion och yrkeskunnande, men också av ekonomisk osäkerhet, otrygga anställningar och bristande sociala skyddsnät.

– Scenkonst, film och tv är vitala näringar som främjar psykisk hälsa, mångfald och internationell förståelse. Genom att ge utrymme för berättelser från hela samhället skapar kulturen både dialog och tillhörighet.

– Kulturen stärker demokratin och yttrandefriheten, skapar gemenskap och identitet, främjar bildning och utbildning samt bidrar till arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt. Kulturen är central för samhällsstabilitet och motståndskraft i kristider. Därför måste politikerna investera i kulturen – för demokratin, välfärden och framtiden, säger Simon Norrthon.

Här kan du läsa uppropet och medlemmarnas berättelser.