UNDER GÖTEBORGS FILMFESTIVAL arrangerade Teaterförbundets filmavdelning ett välbesökt seminarium med titeln ”Filma, sova, leva”, och som handlade om arbetsmiljö och säkerhet på filminspelningar. Ett seminarium om viktiga frågor som gjorde mig glad och lite upprymd inför framtiden.
Teaterförbundet har länge engagerat sig i de viktiga säkerhetsfrågorna vid inspelningar. Tillsammans med Film och tv-producenterna, och med stöd från Svenska filminstitutet, presenterade vi hösten 2011 rapporten ”Alla mår bra?”. Den beskrev miljön under ett antal film- och tv-inspelningar och är en bra grund för att fortsätta att hitta de goda exemplen, vad som fungerar bra och vad som behöver göras för att komma bort från övertider och stress.
Vid seminariet i Göteborg beskrev bland andra skådespelaren Jessica Zandén och säkerhetskoordinatorn Kalle Persson exempel från sina många inspelningar. Hur Jessica under en bilfärd som höll på att sluta illa (det fanns inga säkerhetsbälten och vägen var inte helt avspärrad för mötande) trots allt tänkte: ”Det kan inte hända något farligt, det är ju bara film!”.
Det som verkligen gladde mig, vid sidan av en debattintresserad publik, var producenten China Åhlanders självklara inställning att följa kollektivavtal och arbetsmiljölagen. Att på varje dagbesked presentera riskbedömningar för dagens arbete. Att tänka på värsta möjliga scenario och hur man undviker det. ”Vi ska göra en skitbra film, men det viktiga är att alla mår bra!” Och på frågan från moderatorn Håkan Bjerking om hur mycket mer jobb detta innebar, svarade China: ”Det tog inte längre tid och var inte besvärligare, vi tjänade på det!” Till exempel fyra Guldbaggar, replikerade Håkan snabbt.
Teaterförbundet erbjuder också kurser i arbetsmiljö inför inspelningar – för team och producent. Något som bland annat de anställda vid Acnefilms kommande långfilmsproduktion kommer att ta del av.
Kollektivavtalsförhandlingar är ju något Teaterförbundet och våra ombudsmän/jurister sysslar med dagligen. Jag kan idag märka hur en passiv kulturpolitik försvårar för dessa förhandlingar.
Det är dessvärre inget nytt att uppräkningen av de statliga anslagen till scenkonstens institutioner är lägre än den faktiska löne- och prisutvecklingen. Hittills har vi dock varit överens med vår motpart om att utrymmet för löneökningar på vår del av arbetsmarknaden ska utgå ifrån det som gäller på arbetsmarkanden i övrigt.
I de pågående förhandlingarna om ett nytt institutionsteateravtal har vi mött en ny attityd från arbetsgivaren. Redan i december annonserade Svensk scenkonst att löneökningar utöver anslagshöjningarna ska skapas genom kostnadssänkande villkors- ändringar.
Innebörden i detta är att de som arbetar vid teatrarna, oavsett om vi är fast anställda eller frilansare, ska arbeta ihop till vår löneökning genom försämrade anställningsvillkor. Något som vi givetvis helt avvisar.
Det finns ett talesätt om att när krubban är tom så bits hästarna. Men min övertygelse är att vi har allt att förlora på inbördes konflikter. Urholkade anslag kan inte mötas genom urholkade arbetsvillkor.
Det är alltså glädjande att producenterna på filmområdet ser värdet av ett gemensamt arbete, vilket vi är vana vid från scenkonstens område. Därför bekymrar det mig att signalerna från scensidan nu ljuder annorlunda!
ANNA CARLSON
Ordförande
Publicerad: 2013-03-04
