Under hösten har jag rest en hel del och träffat många medlemmar ute på arbetsplatserna som uttrycker en förtvivlan över vår tid och en oro över vart världen är på väg. När mycket går åt fel håll färgas även mindre problem av de större och dras med i den större berättelsen. Den rädsla och oro som kommer av alla kriser öppnar för politiska utspel som övertrumfar varandra i ”krafttag”, repression och åtstramning. Det är lätt att känna maktlöshet inför krig, sviktande ekonomi, tveksamheten i den gröna omställningen, frånvarande kulturpolitik och antifackliga krafter som driver på polariseringen. Med så många konflikter och allvarliga kriser samtidigt påverkas vi alla, det kryper in under skinnet. Hur kan man känna annat än förtvivlan?
Men när vi känt den känslan färdigt, är det dags att ta tillbaka makten. Det finns inga paradigm som är huggna i sten, det finns ingen orättvisa vi behöver acceptera och all maktlöshet kan övervinnas med kamp och organisering.
Polariseringen tjänar oss dåligt, den trycker in oss i olika hörn där vi försvarar våra positioner i frågor där vi tidigare kunnat samlas kring breda lösningar i samförstånd. Vi tycker alla olika om allt, så för att komma framåt måste vi kompromissa och verka för lösningar som tjänar så många som möjligt. I en demokratisk struktur tar vi det onda med det goda, men värnar också om att skydda minoritetens intressen mot majoritetens tyranni. Grunden i fackligt arbete är att gå samman för att fördela makten och resurserna mer rättvist och solidariskt.
Fackförbunden kämpar idag mot globala antifackliga företagskulturer, techbolag som gör vad de kan för att begränsa medarbetares inflytande på arbetsplatserna. Det är verkligen inga lätta företag att ta sig an, men fackförbunden tar upp kampen. Strejk och blockad är verkligen det sista vapnet man tar till, men när det efter flera års försök inte finns någon dialog eller vilja till förhandling är det det som krävs. IF Metall är i strejk och blockad mot Tesla för att få till kollektivavtal. Det är en konflikt som är av principiell betydelse för arbetstagare i hela världen eftersom Tesla har som policy att inte teckna kollektivavtal någonstans. Av samma skäl har Unionen lagt ett varsel om strejk mot Klarna. Den svenska modellen bygger på kollektivavtal, så när den här typen av företag vägrar respektera spelreglerna är det viktigt för hela arbetsmarknaden att de stora fackförbunden tar fighten. Kollektivavtalen ägs av bägge parter och ser till bådas intressen. De bygger på att parterna respekterar varandra – även när vi är i konflikt.
Och det är det som är grejen – polariseringen vi upplever nu i politiken kommer inte av väsensskilda uppfattningar. Polariseringen finns för att vi övergett kompromissen för konflikten. I det polariserade klimatet demoniserar vi varandra för att kunna ta allt. I det polariserade samtalet saknas en vokabulär för samförstånd och kompromiss. Segraren tar allt och kan bara behålla makten genom fortsatt demonisering. Att kämpa för kompromissen kan också kräva konflikt, men den stora skillnaden är hur vi tar oss an konflikten. Hur vi tar oss an vår motpart. En bra kompromiss – ett bra avtal – lyssnar in bägge parter och bygger på förståelse.
Kulturministern har vid flera tillfällen lyft kulturens betydelse för att ena ett delat land. Även om jag tycker det är en knepig formulering så ger jag henne rätt i att konst och kultur är det bästa verktyget för att förstå den andre. För att motverka polarisering. Genom konstnärliga gestaltningar av världen ser vi varandra inifrån.
Hur framtiden ska se ut är upp till oss. Scen & Film kommer fortsätta kämpa för rätten till kollektivavtal för ett hållbart arbetsliv. Vi kommer fortsätta driva på för en initierad kulturpolitik och ett politiskt ledarskap som kan försvara kulturens plats i samhället och som vågar gasa i kurvorna. Eller, vi kräver det. Respektfullt.
I en tid med stora utmaningar låter jag Joe Hills ord sammanfatta – Sörj inte. Organisera er.
Vad är Den svenska modellen?
Den svenska modellen handlar om att arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivarorganisationer) ansvarar för och förhandlar regelverk för arbetsmarknaden och vilka arbetsvillkor som ska gälla. Staten har liten inblandning, men det finns viss skyddslagstiftning, till exempel lagen om anställningsskydd (LAS) och diskrimineringslagstiftningen. Frågor om lön och andra ersättningar finns det ingen lag om.
Modellen bygger på kollektivavtal (avtal som reglerar lön och arbetsvillkor) för alla på arbetsplatsen. Genom att teckna kollektivavtal kan villkoren anpassas till respektive bransch på det sätt som passar branschen bäst.
Möjligheten till inflytande och lokalt fackligt arbete enligt medbestämmandelagen (MBL) bygger på att det finns kollektivavtal. Saknar man kollektivavtal har medarbetarna mycket små möjligheter till information och påverkan.
En viktig förutsättning för att vi ska kunna ha kvar vår unika modell är att vi har hög organisationsgrad. Om vi inte är många arbetstagare som är medlemmar i facket saknar vi kraft att teckna kollektivavtal. Det skulle betyda att den svenska modellen skulle falla.
Publicerad: 2023-11-01
