Teaterförbundet har en lång historia, vi bildades redan 1894, då mer som en sammanslutning mellan teaterchefer för att värna och stödja mindre bemedlade skådespelare – inte minst stöd till änkor. (Pensionsfrågorna var redan då ett bekymmer i vår bransch.) I slutet av 40-talet blev vi en mer renodlad facklig organisation och utvecklades samtidigt till dagens breda förbund för alla professionellt yrkesverksamma inom scen och film.
Teaterförbundet är ett väl inarbetat namn i hela branschen, men det har bekymrat mig att många verksamma inom filmområdet inte självklart känt sig delaktiga. Här är namnfrågan en av flera pusselbitar. Vårt namn speglar idag hela vår verksamhet: Teaterförbundet/för scen och film. I och med namnbytet för vår tidning tar vi ytterligare ett steg för att tydliggöra det vi är.
I förra numret skrev jag om digitalisering av scenkonsten, det vill säga ökningen av antalet scenföreställningar som spelas in för att på olika sätt kunna visas på nätet. Tekniken har utvecklats och intresset är större idag än tidigare. Nu har regeringen gett Statens kulturråd i uppdrag att kartlägga digitaliseringen, och denna ska redovisas till den 31 maj 2013.
Teaterförbundet välkomnar detta initiativ. Vi har varit tidiga ute. Redan för två år sedan träffades ett försöksavtal med Svensk scenkonst (bland de första avtalen i världen) för att skapa de kollektivavtalsmässiga förutsättningarna för att sprida scenkonst på nätet. Vi har också nyligen slutit ett avtal med företaget Frekvens, en kommersiell aktör på området.
SKÄLEN FÖR ATT DIGITALISERA är många, tillgängligheten inte minst, att alla ska ha möjlighet att ta del av scenkonst från hela landet var än man bor. Men detta innebär också krav på investeringar i ny teknik och att anpassa produktionerna.
Hittills har omfattningen av scenkonst på nätet varit begränsad. Orsakerna till detta är flera, tror jag. Grundläggande är givetvis de ekonomiska förutsättningarna. Digitaliseringen medför ökade kostnader och scenkonstinstitutionerna är idag hårt pressade ekonomiskt. Ett utvidgat uppdrag måste åtföljas av friska pengar.
Men lika viktigt är att kvalitén måste säkras. Det är olika konstformer som ska vävas samman. För ett bra resultat måste alla berörda yrkesgrupper ges möjlighet att delta i besluten hur de digitaliserade produktionerna planeras och genomförs. För oss är det centralt att Kulturrådet i sin kartläggning uppmärksammar och lyfter fram de kvalitetsmässiga förutsättningar som är nödvändiga för en utbyggnad av digitaliserad scenkonst!
SÅ HÄR I BÖRJAN AV ÅRET har också många välförtjänta yrkesmänniskor i vårt förbund belönats med Guldbaggar. För mig är det uppmuntrande och roligt att det delas ut baggar till de nya kategorierna som tillkom förra året. De många yrken bakom kameran som är så viktiga för filmens slutresultat, och som nu blir mer synliggjorda.
Dokumentärfilmen firar triumfer, både nationellt och internationellt. Kanske blir det en Oscar till en svensk dokumentär ”Searching for Sugar Man”! Fantastiskt! Och på Göteborg Filmfestival firar kortfilmspriset ”Startsladden”, där Teaterförbundet är en av sponsorerna, 10-årsjubileum med extra stort fokus på just det korta berättandet.
Men de konstnärliga framgångarna står i kontrast till en allt torftigare kulturpolitik. ”Det är ingen prioriterad fråga i Alliansen, och det är väldigt sorgligt”, säger Christer Nylander (FP) när han nu lämnar som vice ordförande i riksdagens kulturutskott.
Men Teaterförbundet finns kvar och vi har ett fortsatt tufft jobb att agera för en tydligare och mer offensiv politik för scen och film! En av våra prioriterade frågor är just att göra kulturen till en valfråga 2014.
ANNA CARLSON
Ordförande
Publicerad: 2013-01-28
