I april 2019 fattade EU ett beslut om ett nytt upphovsrättsdirektiv för unionen. Direktivet reglerar hur upphovsrätten ska hanteras i digitala miljöer. Direktivet ska implementeras i alla EU-länder.
I oktober presenterade justitiedepartementet ett mycket försenat förslag på hur direktivet ska implementeras i svensk lag, vilket Scen & Film nu har lämnat ett remissvar på. I flera delar anser Scen & Film att det svenska förslaget inte tar vara på de möjligheter som direktivet ger för att ge rättighetshavarna skäliga ersättningar. Förbundet skulle gärna se skarpare och tydligare skrivningar för att både säkra rättigheter och ersättningar.
– En stark upphovsrätt i digitala miljöer är avgörande för våra medlemmars möjligheter till inkomster i framtiden, inte minst med tanke på nya plattformar och ny teknik. Därför är implementeringen av DSM-direktivet i Sverige av stor betydelse för att vi ska kunna följa våra verk i den digitala miljön, samt att få del av pengarna, när våra verk genererar intäkter, säger Simon Norrthon, ordförande i Fackförbundet Scen & Film.
Scen & Film har främst kommenterat förslagen som rör artikel 17 – 23. Här följer en sammanfattning av de kommentarer som Scen & Film har lämnat i remissen.
Onlineplattformars ansvar – artikel 17
Det övergripande syftet med artikel 17 är att främja licensmarknaden mellan rättighetshavare och tjänsteleverantörer, till exempel Youtube.
Tjänsteleverantören åläggs ett upphovsrättsligt ansvar för det innehåll som laddas upp på delningstjänsten, även om ansvaret inte är strikt. Leverantören kan inte hållas ansvarig om leverantören efter underrättelse från rättighetshavaren, skyndsamt plockar bort innehållet (så kallat notice and takedown).
Därutöver ska leverantören ha gjort vad som är möjligt för att få nödvändiga tillstånd från rättighetshavarna och för att upphovsrättsskyddat material inte görs tillgängligt.
Samtidigt ska användarna vara garanterade sina rättigheter att ladda upp lagligt material på tjänsten, till exempel i citat-, kritik-, och pastischsyfte.
Scen & Film har sammanfattningsvis följande synpunkter:
• En svensk implementering ska vara så lik direktivet som möjligt för att bidra till harmonisering och minska behovet av prövningar i EU-domstolen.
• Fler tjänster bör träffas av de nya ansvarsreglerna, inte bara de allra största tech-jättarna.
• Livesändningar måste omfattas av ansvarsreglerna, inte bara material som laddas upp mot en innehållstjänst.
• Förtydligat ansvar för notice and staydown. Till exempel bör material som är särskilt värdefullt vara möjligt att ”öronmärka” och filtrera bort utan att det ska stå i strid med användarens rättigheter.
• Tydligare rapporteringskrav för delningstjänster. Detaljerad redovisning är avgörande för att avgöra vad som är rätt ersättning för delningstjänsternas nyttjanden.
• Delningstjänsternas ansvar behöver förtydligas och gå längre. Höga krav bör ställas på tjänsteleverantörerna för att dessa ska undslippa ansvar.
Rätt till ersättning och information – artikel 18 – 23
Det övergripande syftet med artikel 18, 19 och 20 är att se till att rättighetshavare får rätt till
– skälig ersättning när de överlåter sina rättigheter;
– rätt till ytterligare skälig ersättning om det visar sig att rättigheterna har ett större ekonomiskt värde än vad som var känt vid den tidpunkt då rättighetshavaren överlät sina rättigheter (en tv-serie kan till exempel säljas till flera länder än väntat, eller ha fler tittare än väntat)
– rätt till information från den som har förvärvat rättigheterna, och i vissa fall även från andra som använder rättigheterna, för att kunna kontrollera att rättighetshavaren faktiskt får skälig ersättning.
Artikel 21-23 handlar om alternativt tvistelösningsförfarande, rätt att häva avtal då rättigheterna inte används och att vissa rättigheter ska vara tvingande till rättighetshavarnas fördel.
Scen & Film har sammanfattningsvis följande synpunkter:
• Bestämmelserna bör omfatta även kollektivavtal och kollektivt förhandlade avtal.
• Det bör inte krävas att den som köper rättigheter har förvärvsverksamhet som huvudsaklig verksamhet för att bestämmelserna ska vara tillämpliga. Även om den som köpte rättigheterna inte bedrev förvärvsverksamhet när rättigheterna köptes ska nyttjanden som sker i förvärvssyfte omfattas.
• Praxis på marknaden som idag inte är skälig ska inte användas som måttstock för vad som utgör en skälig ersättning.
• Det bör tydligare framgå att så kallade buy-outs, när alla rättigheter köps loss för ett engångsbelopp , inte är en fungerande modell för skälig ersättning.
• Det bör inte ställas ett krav på ett ”relativt tydligt missförhållande” för att en rättighetshavare ska ha rätt till ytterligare skälig ersättning.
• Vid beräkningen av vad som är skälig ersättning och om rättighetshavare har rätt till ytterligare skälig ersättning måste man beakta samtliga omständigheter (intäkter, försäljning, tittarsiffror med mera) som relaterar till en viss produktion. Detta oavsett vilken part i kedjan som använt rättigheterna.
• Om en rättighetshavare framställer ett krav på ytterligare skälig ersättning måste rätten till ytterligare skälig ersättning omfatta både tidsperioden innan och efter ett yrkande framställs.
• Alla nyttjanden av rättigheter som sker efter det att de nya bestämmelserna förs in i svensk lag bör beaktas vid bedömningen av skäligheten av rättighets¬havarnas ersättning.
• En rättighetshavare måste ha rätt till all information som krävs för att de ska kunna kontrollera att de får skälig ersättning.
• Även rättighetshavare vars prestation inte är betydande för verket bör ha rätt till information.
• Förutsättningarna för en rättighetshavare att häva ett avtal i de fall den som köpt rättigheterna inte använder dessa bör förtydligas.
• Om ett avtal hävs på grund av att den som köpt rättigheterna inte använder dessa ska även underlicenser upphöra att gälla.
• Ett särskilt tvistelösningsförfarande bör införas.
Här kan du läsa hela remissvaret.
Publicerad: 2021-12-15
