I höstas lämnade regeringen besked om att man nu inser att det är nödvändigt att reformera pensionssystemet på scenkonstinstitutionerna och involvera avtalsparterna i detta arbete. Det välkomnade Teaterförbundet.
Förbundet har arbetat för att modernisera pensionerna sedan slutet av 1990-talet. Huvudfrågorna har varit att anpassa den statligt reglerade delen av systemet till förändringarna i det allmänna pensionssystemet och till utvecklingen av en frilansarbetsmarknad. Förbundet var överlag positivt till den utredning om scenkonstpensionerna som kom 2009, men regeringen valde tyvärr att lägga den utredningen åt sidan.
Ett nytt pensionssystem för teater-, dans- och musikinstitutionerna, som helt bygger på kollektivavtal, bör enligt förbundet bygga på följande fyra huvudprinciper:
Behåll pengarna i systemet
Idag betalar institutionerna årligen in runt 200 miljoner kronor i pensionspremier till Statens Tjänstpensionsverk (SPV). Dessa pengar ska också efter övergången till en helt kollektivavtalsreglerad ordning användas för pensioner, löner och andra insatser som är kopplade till de yrkesgrupper för vilka de nuvarande premierna betalas. Pensioner är att ses som en form av uppskjuten lön. Ändrade pensionsregler får inte medföra att staten eller arbetsgivarna använder de pensionsavsättningar som nu görs för andra ändamål.
Det ska fungera på en frilansarbetsmarknad
Den nuvarande statliga regleringen av pensionerna är byggd för en arbetsmarknad med tillsvidareanställningar. På scenkonstens område, med många visstidsanställningar, är det bättre med ett så kallat avgiftsbestämt system som är oberoende av anställningsformen. Det är också den ordning som redan nu gäller för den del av pensionen som är kollektivavtalsreglerad. Detta skapar förutsägbarhet både för den enskilde och för arbetsgivarna. Grunden för en sådan modell finns i Scenkonstpensionsutredningen.
Särlösningar utifrån behoven inom olika yrken
För de yrkesgrupper som av konstnärliga och fysiska skäl har lägre pensionsåldrar än de gängse på arbetsmarknaden, krävs särlösningar också inom ramen för ett kollektivavtal. Det kommer att behövas olika lösningar för dansare, sångare/korister, skådespelare/regissörer och musiker.
För dansare har frågan om stöd till karriärutveckling en vidare räckvidd. Denna måste utformas så att den når alla professionella dansare oavsett var de är verksamma. Samtidigt har scenkonstinstitutionerna ett särskilt ansvar gentemot sina dansare.
Staten måste ta ansvar för övergången
Staten måste medverka till övergångsbestämmelser som löser de problem som den nuvarande statligt reglerade ordningen skapat både för de anställda och för institutionerna. Det gäller både pensionsnivåerna för dansare och sångare efter att de fyllt 65 år och övergången till ett nytt pensionssystem för alla yrkesverksamma som har en begränsad tid kvar till att de uppnår pensionsåldern.
Läs mer om Teaterförbundets syn på pensionerna på teater-, dans- och musikinstitutionerna till höger.
Du kan också läsa mer om pensioner i En liten pensionsskola.
Publicerad: 2013-01-18
