Upphovsrättens grunder

Reglerna om upphovsrätt och sammanhängande rättigheter finns samlade i 1960 års Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen, förkortad URL).
Det upphovsrättsliga regelsystemet är i vissa avseenden komplicerat. I en blandning av förmögenhetsrättsliga och personlighetsrättsliga bestämmelserna ska en omfattande marknad för utnyttjande av upphovsrättsliga verk och prestationer täckas. En lagstiftare kan inte alltid i lagtexten i detalj definiera betydelsen av termer som används. Den som vill förstå innebörden är ibland hänvisad till lagens förarbeten och rättspraxis.

Sedan lagens tillkomst 1960 har ett stort antal ändringar införts. Paragrafer har försetts med inskjutna tillägg och därigenom har överskådligheten försvårats. En utredning som fick i uppdrag att göra en översyn av upphovsrättslagen, lämnade 2011 ett förslag till en ny upphovsrättslag med en tydlig struktur och regelförenkling, men därav har blivit intet. Syftet med avsnittet om upphovsrättens grunder är att kortfattat redogöra för lagstiftningens grundstruktur, viktigaste regler och centrala begrepp.

Upphovsrättslagen i sin helhet kan sökas på internet och Riksdagens hemsida: Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Upphovsmän och upphovsrättsliga verk
”Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket…”. Så lyder inledningen av lagens första paragraf och därigenom fastställs både det så kallade verksbegreppet (upphovsrättens objekt) och vem som är upphovsman (upphovsrättens subjekt).I lagen anges de mest förekommande verken, men det finns ingen fullständig förteckning, eftersom verk kan komma till uttryck på annat sätt än vad som konkretiserats i lagtexten. Till litterära verk räknas t ex skönlitteratur, föredrag, vetenskapliga arbeten, kartor, konstruktionsritningar, datorprogram. Till konstnärliga verk räknas t ex sceniska verk, musikaliska kompositioner, filmverk, alster av bildkonst, fotografiska verk.

Ett verk kan förekomma i många skepnader. Ett pjäsmanuskript finns vanligtvis i tryckt form och föreligger då som ett litterärt verk. När pjäsen uppförs får den existens av ett sceniskt verk och om manuset används för inspelning av en film uppkommer ett filmverk. Ett musikaliskt verk föreligger som sådant oavsett det finns i form av notskrift, som inspelning eller som ett framförande i en konsertsal. En scenografi i ett pjäsuppförande utgör en del av det sceniska verket, men det kan också som alster av bildkonst ses som ett självständigt verk. Om scenografin avbildas på ett fotografi utgör bilden ett exemplar av scenografin samtidigt som den fotografiska bilden får skydd som sådan. Dock måste fotografen ha scenografens tillåtelse att avbilda scenografin.

För att ett verk ska vara skyddat av URL fordras dock att det är ett resultat av ett individuellt ”andligt” skapande och att det utgör något nytt i förhållande till vad som skapats tidigare. Det ska med andra ord ha en individuell särprägel. I det här sammanhanget används ofta att verket ska ha uppnått en rimlig ”verkshöjd”. Men det är inte vad som sägs – uppgifter, sakförhållanden eller idéer – som skyddas. Det är hur det sägs – det självständiga uttrycket – som har betydelse.

Upphovsman är enligt svensk rätt alltid den fysiska person som skapat verket. Upphovsrätten innebär att upphovsmannen med vissa inskränkningar har ensamrätt att förfoga över verket, dvs. bestämma över användningen.

Utövande konstnärers rätt
De upphovsrättsliga bestämmelserna skyddar också prestationer av skådespelare, sångare, dansare, artister och musiker, de som i en eller annan form framför (tolkar och levandegör) ett litterärt eller konstnärligt verk. I lagtexten kallas de som framför verk utövande konstnärer. En utövande konstnär har med vissa inskränkningar uteslutande rätt att förfoga över sitt framförande (sin prestation) genom att
– ta upp framförandet på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning genom vilken det kan återges
– framställa exemplar av en upptagning av framförandet
– göra framförandet tillgängligt eller upptagningen tillgänglig för allmänheten.
I praktiken har utövare i stort sett rättigheter som motsvarar upphovsmännens.

Producenters rättigheter
De som svarat för investeringar inom media har ansetts vara i behov av en upphovsrättslig säkring mot otillåtet nyttjande av olika produktioner. Därför ges rättskydd åt producenter av fonogram och producenter av film. (framställare av ljud- och bildupptagningar). Radio- och tv-företag har rätt att förfoga över sina ljudradio- eller televisionsutsändningar.

Ekonomiska rättigheter
Upphovsrätten indelas vanligtvis i en ekonomisk och en ideell del. Men uppdelningen får inte skymma det faktum att det finns bestämmelser med ideellrättslig anknytning inom det ekonomiska området och tvärtom. Till de grundläggande ekonomiska rättigheterna hör rätten att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och göra det tillgängligt för allmänheten. Verket görs tillgängligt för allmänheten på följande sätt:

Överföring till allmänheten (När verket görs tillgängligt från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket t ex tv-sändning eller när verket görs tillgängligt på sådant sätt att enskilda kan ta del av verket från en plats och vid en tidpunkt de själva väljer t ex mottagning från Internet på begäran).Offentligt framförande (När verket görs tillgängligt på samma plats som den där allmänheten kan ta del av verket t ex biografvisning).

Offentlig visning (När exemplar av verket utan tekniska hjälpmedel görs tillgängligt på samma plats som den där allmänheten kan ta del av verket t ex konstutställning).

Spridning till allmänheten (När exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller på annat sätt sprids till allmänheten).

Den ideella rätten
Till den ideella rätten hör rätten att bli angiven som upphovsman och rätten att inte behöva se sitt verk eller sitt framförande ändrat eller tillgängliggjort för allmänheten i sådan form eller sådant sammanhang att det är kränkande för upphovsmannens/utövarens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart.

Den ideella rätten ska fungera som garant för allmänhetens möjlighet att få veta vem som är upphovsman till ett verk och att få ta del av verket i sin ursprungliga form på det sätt som upphovsmannen avsett. Den senare delen av ideell rätt kallas respekträtten. Den handlar om respekt för konstnärens integritet, men – även om det inte uttrycks explicit – också om respekt för konstverket och för den som tar del av verket. Det finns en viktig förbindelse mellan upphovsmannen och hans publik. Den som läser, lyssnar eller ser ska kunna lita på att verket är oförvanskat.

Den ideella rätten kan efterges endast om det gäller en till art och omfattning begränsad användning av verket.

Inskränkningar i upphovsrätten
Upphovsmannens ensamrätt har i vissa avseenden fått vidkännas en rad inskränkningar. Det rör sig om en avvägning mellan upphovsmannens individuella intresse och intressen från samhällets och allmänhets sida att få fri tillgång till verken. Inskränkningarna syftar framför allt till att tillgodose informations- och yttrandefriheten. Bestämmelserna innebär dock inga
inskränkningar av upphovsmannens ideella rätt och inskränkningar får enligt internationella konventioner, som Sverige är bundet av, endast tillämpas i vissa särskilda fall och inte strida mot ett normalt utnyttjande av verket och inte oskäligt inkräkta på rättighetshavarnas legitima intressen.

Några exempel på inskränkningar:
Tillfälliga exemplar
Framställning av tillfälliga exemplar får ske om framställningen är en integrerad och väsentlig del i en teknisk process av underordnad betydelse. Dessa s k tillfälliga kopior är bara tillåtna om kopiorna inte har någon självständig ekonomisk betydelse och enbart syftar till att möjliggöra överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand eller om det syftar till en laglig användning.

Privat bruk
Några få exemplar (kopior) av offentliggjorda verk får – med vissa undantag – framställas för privat bruk. Exemplar för privat bruk får inte framställas av byggnadsverk eller av datorprogram, inte heller exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. Det är inte heller tillåtet att med stöd av bestämmelsen om privat bruk framställa exemplar av verk, som gjorts tillgängliga utan rättighetshavarens godkännande, vilket gör att verk som olagligt laddats upp och spridits på nätet inte kan kopieras för privat bruk. Det är inte heller tillåtet att låta utomstående göra exemplar av musikaliska verk eller filmverk. Exemplar av ett litterärt verk i skriftlig form får endast avse begränsade delar av verket.

Exemplar till personer med funktionshinder
Det är tillåtet att på annat sätt än genom ljudupptagning göra exemplar av offentliggjorda bildkonstverk, litterära och musikaliska verk, som personer med funktionshinder behöver för att kunna ta del av verken. Exemplaren får också spridas till dessa personer och i enskilda fall kan även verk överföras till dem. Exemplaren får emellertid inte användas för andra ändamål och framställning, spridning och överföring får inte ske i förvärvssyfte.
Bibliotek och organisationer, som regeringen bestämt, får för samma ändamål framställa exemplar av offentliggjorda litterära verk genom ljudupptagning och framställa exemplar av verk som sänds ut i ljudradio och television. I de fall den funktionshindrade får behålla exemplar av verken har upphovsmannen rätt till ersättning.

Framställning av exemplar för text och datautvinning
Den som har lovlig tillgång till ett verk får framställa exemplar av verket för text- och datautvinningsändamål, om inte upphovsmannen har förbehållit sig den rätten.
För att utföra text- och datautvinning för forskningsändamål får forskningsorganisationer, bibliotek, museer, som är tillgängliga för allmänheten, arkiv samt institutioner för film- eller ljudarvet, framställa exemplar av verk som de har lovlig tillgång till, dock inte datorprogram. Exemplaren får inte behållas längre än vad som är nödvändigt för ändamålet och får inte användas för andra ändamål.

Framställning av exemplar inom kulturarvsinstitutioner
Bibliotek och museer som är tillgängliga för allmänheten, arkiv samt institutioner för film- eller ljudarvet har rätt att framställa exemplar av verk för bevarandeändamål.

Spridning av exemplar
Upphovsmannens spridningsrätt förfaller i och med att upphovsmannen överlåtit ett exemplar av verket inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Dvs exemplaret får spridas vidare. Utan upphovsmannens samtycke får dock ingen spridning ske genom uthyrning och det är inte heller tillåtet att utan samtycke sprida filmverk eller datorprogram genom utlåning.

Citat
I överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet kan citat göras ur offentliggjorda verk.

Allmänna handlingar
Var och en får återge handlingar, som har ingetts till en myndighet, vare sig de är i skriftlig eller inspelad form. Vidare föreligger frihet att återge vad som anförs muntligen eller skriftligen vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter.

Tvångslicenser
En annan typ av inskränkningar är s k tvångslicenser, då ett verk kan utnyttjas utan föregående tillstånd så länge nyttjaren erlägger ersättning. Ett exempel på en tvångslicens är att ljudupptagningar, oavsett utövande konstnärers och fonogramproducenters rättigheter, får användas för offentligt framförande och eller vid överföring till allmänheten utom i fall då överföringen sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till ljudupptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer. Rätten att använda mindre delar av litterära eller musikaliska verk i samlingsverk för undervisning är ett annat exempel på tvångslicens.

Upphovsrättens övergång
I och med EU-direktivet om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden (DSM-direktivet) har kulturskaparna stärkt sina förhandlingspositioner och fått bättre förutsättningar att träffa avtal om skäliga villkor och ersättningar. En av de viktigaste förändringarna i reglerna om upphovsrättens övergång är att bestämmelserna gjorts tvingande. Reglerna tar sikte på rättsförhållandet mellan å ena sidan rättsinnehavarna (upphovsmän, utövande konstnärer och fotografer) och å den andra sidan de parter som vill använda deras verk och prestationer i förvärvsverksamhet. Upphovsmän användas som gemensam beteckning för rättsinnehavarna, som således också inkluderar utövande konstnärer och fotografer.

En upphovsman, som överlåter sin upphovsrätt till förverksamhet ska ha rätt till skälig ersättning. Om det senare visar sig att ersättningen är oproportionerligt låg i förhållande till förvärvarens intäkter från utnyttjandet av verket, har upphovsmannen rätt till ytterligare skälig ersättning. En förvärvare ska minst en gång per år lämna aktuell, relevant och uttömmande information om de sätt på vilka verket har utnyttjats och samtliga intäkter, som förvärvaren har haft från utnyttjandet och den ersättning som upphovsmannen har rätt till. Upphovsmannen kan också i vissa fall ha rätt att på begäran få informationen från underlicenstagare. Om en överlåtelse innebär att förvärvaren har ensamrätt att utnyttja verket, har upphovsmannen under vissa förutsättningar, rätt att helt eller delvis häva avtalet och behålla mottagen ersättning.

En avtalsöverlåtelse kan avse hela den ekonomiska upphovsrätten. Men eftersom det kan vara svårt att överblicka framtida konsekvenser av en fullständig överlåtelses är det bättre träffa avtal om begränsningar för ett visst angivet nyttjande eller för en begränsad tid eller i vart fall se till att ersättning ska utgå för varje utnyttjandeslag eller tillfälle. För begränsad överlåtelse används i allmänhet begreppet upplåtelse. Det är i alla händelser viktigt att i avtal noga ange vad som överlåtits eller upplåtits.

Om inte annat avtalats, får den som förvärvat upphovsrätt till ett verk enligt 28 § URL inte ändra verket och inte heller överlåta rätten vidare. Men i de flesta branscher kräver förvärvaren rätt till vidareöverlåtelser. Om upphovsmannen motsätter sig vidareöverlåtelser finns en överhängande risk för att något avtal inte kommer att träffas.

Oskäliga villkor kan prövas enligt 36 § avtalslagen, men klausulen används relativt restriktivt och den kan också användas till nackdel för upphovsmannen.

Vid filmning är det särskilt angeläget att träffa avtal om rättsupplåtelsens omfattning. Finns inget avtal förutsätter nämligen en särskild s k presumtionsregel i URL (§ 39) att producenten för en film (en audio-visuell produktion) är den som ensam äger rätt att förfoga över filmen och göra den tillgänglig för allmänheten. Paragrafen är också tillämplig avseende skådespelare och andra utövande konstnärer. Endast musikaliska verk undantas från bestämmelsen. Genom § 29 har dock upphovsmannen och den utövande konstnären alltid rätt till skälig ersättning.

Efter upphovsmannens död är föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga på upphovsrätten.

Särskilda ersättningsregler
Inom nordisk upphovsrätt har ett särskilt avtalsinstrument utvecklats – avtalslicensen. En avtalslicens innebär att en part kan träffa avtal om användning av verk med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän till i Sverige använda verk på området och därigenom få rätt att använda också verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen. Under förhandlingarna om EG-direktivet var avtalslicensernas konstruktion föremål för diskussion. Om avtalslicenserna hade varit att betraktas som inskränkningar, skulle Sverige enligt direktivet fått svårt att kunna behålla den formen av reglering i URL. Men diskussionen ledde till att licenserna med hänsyn till att de förutsätter avtal om användning av verket, ska ses som en form av rättighetsförvaltning. Det finns som huvudregel också en möjlighet för en upphovsman att hos någon av de avtalsslutande parterna lämna veto för ett utnyttjande.

I 42 § a) beskrivs förutsättningarna för avtalslicensens användning. Det finns 8 avtalslicenser plus en generell avtalslicens. Det vill säga om det finns licensavtal kan avtalsparter inom åtta områden använda verken eller prestationerna.

Riksdagen, statliga och kommunala myndigheter samt företag och organisationer får för att tillgodose behovet av information inom sin verksamhet framställa exemplar av offentliggjorda litterära verk och konstverk samt överföra och framföra dem. (42 b)

För användning i undervisningsverksamhet får exemplar göras av offentliggjorda verk. (42 c)

Arkiv och bibliotek får framställa exemplar av verk som ingår i de egna sam-lingarna och tillgängliggöra offentligorda sådana verk för allmänheten. (42 d)

Ett radio- och televisionsföretag får sända ut offentliggjorda litterära och musikaliska verk samt offentliggjorda konstverk. Det gäller dock inte sceniska verk. (42 e)

Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel samtidigt och oförändrat vidaresända verk som ingår i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning. (42 f)

Ett radio- eller televisionsföretag får överföra offentliggjorda verk till allmänheten om verken ingår i egna eller av företaget beställda produktioner, som har sänts ut före den 1 juli 2005. T.ex. SVT:s Öppet Arkiv. (42 g)

Användning av verk som ingår i presspublikationer. (42h)

Bibliotek och museer som är tillgängliga för allmänheten, arkiv samt institutioner för film- eller ljudarvet får framställa exemplar av verk som ingår i de egna samlingarna och tillgängliggöra sådana verk för allmänheten, om det kan antas att verket inte finns tillgängligt i handeln. (42 i)

Bestämmelserna i 42 i § gäller inte bestånd av verk som till övervägande del består av verk med anknytning till ett land som inte ingår i europeiska ekonomiska samarbetsområdet. (42 j)

Var och en får inom ett avgränsat användningsområde framställa exemplar av verk eller tillgängliggöra offentliggjorda verk för allmänheten. Generell avtalslicens. (42 k)

Privatkopieringsersättning
Mot bakgrund till att en laglig privatkopiering genom den moderna kopieringstekniken fått en allt större utbredning har det ansetts skäligt att upphovsmän i någon mån måste kompenseras ekonomiskt. Därför ska den som tillverkar eller importerar betala ersättning för anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk. Rätt till ersättningen har upphovsmän till skyddade verk som har sänts ut i ljudradio eller television eller har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges. Ersättningsrätten gäller också utövande konstnärer som medverkat i sådana utsändningar eller utgivningar.

Organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och utövande konstnärer har rätt att kräva in ersättningen.

Ersättning vid vidareförsäljning av konstverk
Rättsregeln går ibland under det franska uttrycket ”droit de suite” vilket på svenska återges som ”följerätt”. Bildkonstnärers möjlighet till ersättning är oftast begränsad till överlåtelse av originalexemplaret och de kan inte på samma sätt som övriga upphovsmän utnyttja den ekonomiska delen av upphovsrätten med ersättning för varje exemplar, som försäljs. Följerätt har därför kommit till för att bildkonstnärer ska kunna få en del av de högre priser, som vidareförsäljning av ett konstverk många gånger betingar. Om ett exemplar av ett konstverk som har överlåtits säljs vidare av en näringsidkare eller förmedlas av en näringsidkare har upphovsmannen rätt till ersättning. Organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området har rätt att kräva in ersättningen, som sedan ska vidarebefordras till den ersättningsberättigade.

Framställare av presspublikationer
Den som har framställt en presspublikation har rätt att genom en informationstjänst och för användning online förfoga över sin presspublikation genom att framställa exemplar av presspublikationen och göra publikationen tillgänglig för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till den från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

Med en presspublikation avses en samling av i huvudsak litterära verk av journalistiskt slag, som utgör ett enskilt objekt av en tidskrift eller en regelbundet uppdaterad publikation under en gemensam titel och har syfte att ge allmänheten information som avser nyheter eller andra teman.

De upphovsmän vars verk ingår i en presspublikation har rätt till en lämplig andel av de intäkter som framställaren av presspublikationen får från tjänsteleverantörer för utnyttjanden.

Särskilda bestämmelser om vissa onlinetjänster
Det gäller tjänsteleverantörer, som har som ett av sina huvudsyften att lagra upphovsrättsskyddat innehåll, ge allmänheten tillgång till en stor mängd verk i syfte att direkt eller indirekt genera vinst och dessutom ha en viktig roll på marknaden och konkurrera med andra befintliga tjänster.

För att säkerställa rättsinnehavarnas rättigheter på nätet har det upprättats ett tämligen intrikat regelsystem, där ”onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll” dvs. tjänster eller plattformar för streaming av ljudfiler och videor såsom You Tube ingår. ((nedan används genomgående tjänsteleverantörer eller onlinetjänster eller bara tjänster).

Onlinetjänsterna måste skaffa tillstånd från rättsinnehavarna (dvs. upphovsmän, utövande konstnärer, framställare av upptagningar av ljud eller rörliga bilder, framställare av fotografisk bild samt radio- och tv-företag) för att få rätt till överföring och tillgängliggörande av upphovsrättsligt skyddat material till allmänheten. Tillstånd kan erhållas genom att till exempel träffa licensavtal eller avtal med stöd av reglerna för licensavtal i upphovsrättslagen.

Tillståndet ska även omfattade uppladdningar som görs av användare och därmed får onlinetjänsten det upphovsrättsliga ansvaret för överföringen av allt innehåll som görs tillgängligt på tjänsten. En tjänsteleverantör som fått tillstånd har skyldighet att skyndsamt ta bort olovligt innehåll efter att ha fått en välgrundad underrättelse från rättsinnhavren. Användare har rätt att tillgängliggöra lagligt material och innehåll som inte medför intrång i upphovsrätten. Tjänsteleverantörerna ska ha effektiva rutiner för att hindra tillgång till olovligt innehåll, men sådana åtgärder får inte hindra lagliga överföringar. En användare ska kunna klaga på att uppladdat innehållet hindrats och i ett sådant fall ska rättsinnehavaren ges tillfälle att yttra sig över klagomålet och motivera sin begäran om att innehållet ska tas bort. Klagomål ska avgöras skyndsamt. Om rättsinnehavarens begäran inte är motiverad, ska innehållet återställas.

Upphovsrättens giltighet
Upphovsrätten till ett verk – förutom filmverk – gäller intill utgången av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled eller om ett verk har flera upphovsmän efter den sist avlidne upphovsmannens dödsår. För filmverk gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören.

Utövande konstnärers kopieringsrätt och spridningsrätt gäller intill utgången av femtionde året efter det år då framförandet gjordes. Om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från framförandet gäller rättigheterna i stället till utgången av det femtionde eller, för ljudupptagningar, sjuttionde året efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.

Skydd för tekniska åtgärder
Genom den digitala tekniken med oändliga möjligheter till lagringar och överföringar av kopior med exakt samma kvalitet som originalet, har möjligheterna att upptäcka intrång i rättigheterna försvårats. Därför har det blivit nödvändigt att konstruera olika säkerhetssystem. I URL ges särskilt skydd för tekniska åtgärder. T ex är det straffbart att kringgå spärrar som ska hindra olovlig användning av filmer eller musik.

Sanktioner
Upphovsrättens regler är i huvudsak av privaträttslig natur och det ligger i första hand på upphovsmannen eller rättsinnehavaren att vidta åtgärder mot intrångsgörare. Den som utnyttjar ett verk i strid mot upphovsrättslagen ska betala skäligt vederlag för utnyttjandet och om nyttjandet skett uppsåtligen eller av oaktsamhet ska ersättning för annan förlust och för lidande (s k ideellt skadestånd) betalas.

I upphovsrättslagstiftningen finns ett system för straff och vitesförläggande mot den som gör otillåtet intrång i upphovsrätten, dvs. mot den som bryter mot föreskrifterna i upphovsrätts-lagen. Dessutom kan tvångsåtgärder för bevissäkring genomföras hos den som är skäligen misstänkt för att göra upphovsrättsintrång. Straff kan på normal straffrättslig grund utdömas som böter eller som fängelse i högst två år. Straffrättsligt ansvar kan även inträda vid försök eller förberedelser till upphovsrättsbrott. Brott mot upphovsrätten får åtalas av åklagare om målsägande anger brotten till åtal eller om åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Vid sidan av det straffrättsliga ansvaret kan naturligtvis skadestånd utgå samtidigt.

Till sanktionerna hör också bestämmelser om informationsföreläggande, beslag, intrångsundersökning, förverkande och avstående eller förstöring av olaglig egendom.

Informationsföreläggande innebär bl a att en domstol vid vite kan förelägga den som påstås ha gjort eller medverkat till ett upphovsrättsligt intrång att lämna information om ursprung och distributionsnät för de varor och tjänster som intrånget gäller. Härigenom får en rättighetshavare möjlighet att få ut information från en internetleverantör om vem som har ett abonnemang (en IP-adress) som har använts vid ett intrång via Internet.

Dessutom finns regler (intrångsundersökning) för domstol att vid skälig misstanke om intrång kunna besluta om rätt att för rättighetshavare att söka efter föremål eller handlingar med betydelse för utredning om intrånget.
Patent- och marknadsdomstolen är domstol i mål och ärenden om de inte ska handläggas enligt lagen om rättegång i arbetstvister. Då Fackförbundet Scen & Film i stor utsträckning reglerar villkoren om utnyttjande av verk och prestationer i kollektivavtal är det Arbetsdomstolen som slutligt kommer att avgöra en tvist som rör upphovsrätt inom ramen för kollektivavtalet. Domar från Patent- och marknadsdomstolen kan överklagas hos Patent- och marknadsöverdomstolen.

Avslutande kommentar

Om avtalad upphovsrätt
Både rättighetsförvärvaren och rättighetsupplåtaren borde ha intresse av att avtalsinnehållet uttrycks på ett tydligt sätt, där omfattningen av en upplåtelse preciserats. Otydligheter i avtal leder ofta till besvärliga tolkningstvister. Några särskilda tolkningsregler finns inte i URL, däremot framträder vissa tolkningsprinciper i domspraxis och i den vetenskapliga upphovsrättslitteraturen. Specialitetsgrundsatsen innebär att inget annat ska anses ha övergått till förvärvaren än vad som uttryckligen följer av avtalet. Specifikationsprincipen innebär att omfattande och otydliga avtal ska tolkas restriktivt till upphovsmannens fördel.

Inte minst viktigt är att utnyttjande av upphovsrätter i ett anställnings-förhållande regleras i avtal. Enligt URL övergår upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter. I övrigt finns inga bestämmelser om fördelning av upphovsrätt mellan arbetsgivare och arbetstagare. I avsaknad av upphovsrättslig reglering anses en särskild ”tumregel” träda in som en följd av själva anställnings-avtalet.

Tumregeln innebär att arbetsgivaren inom sitt verksamhetsområde och för sin normala verksamhet får utnyttja sådana verk som arbetstagaren skapat som ett led i sina arbetsuppgifter om inget annat avtalats. Arbetsgivarens utnyttjande omfattar vad som kunnat förutses när verket tillkom. Dock har en arbetstagare som överlåter upphovsrätt som utnyttjas i förvärvsverksamhet rätt till skälig ersättning.

Om den ideella rätten
Upphovsrättslagens ideellrättsliga grundbestämmelser föreskriver, dels att upphovsmannens namn ska anges, dels att ett verk inte får ändras eller göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannen.

Också andra delar av upphovsrätten genomsyras av en moralrättslig dimension. Det finns flera bestämmelser med ideellrättslig anknytning inom det ekonomiska området och tvärtom. En bestämmelse föreskriver att den till vilken upphovsrätten överlåtits inte har rätt att ändra verket och inte heller överlåta rätten vidare om inte något annat avtalats. I bestämmelserna om upphovsrättens inskränkningar anges att den ideella rätten måste respekteras. Det går att betrakta den upphovsrättsliga grundstenen om upphovsmannens rätt att själv bestämma om och hur ett verk ska offentliggöras som en ideell rätt.

Ett fall om intrång i den ideella rätten väckte stor uppmärksamhet i början av 2000-talet. Det gällde TV 4:s reklamavbrott i Vilgot Sjömans film ”Alfred” och Claes Erikssons film ”Hajen som visste för mycket”. Mot regissörerna stod ett ekonomiskt starkt tv-bolag, vars affärsidé är att tjäna pengar på reklam. Det var första gången reklamavbrott, som i ett ideellrättsligt perspektiv vid många tillfällen tidigare bedömts i andra europeiska länder, skulle bli föremål för domstolsavgörande i Sverige.

Den 18 mars 2008 meddelade Högsta domstolen den slutliga domen. I domstolens motivering heter det: ”Reklamavbrott sker i kommersiellt syfte och avsikten är att dra åskådarnas uppmärksamhet från filmen till reklaminslagen. De intressen som ligger bakom reklamavbrotten är, som hovrätten funnit, inte sådana att det vid fastställande av vad som objektivt sett skall anses godtagbart väger över rättighetshavarens intresse av att hans verk inte återges på ett sätt som kränker hans ideella rätt.”

Utan tvivel har domstolarnas slutsatser i målet om reklamavbrotten i Claes Erikssons och Vilgot Sjömans långfilmer förstärkt skyddet för upphovsmännens integritet i allmänhet och i synnerhet vad beträffar utnyttjanden av konstnärliga verk i kommersiella sammanhang.

Om upphovsrätt och yttrandefrihet
I likhet med andra rättsområden kan inte upphovsrätten stå helt fri från andra grenar av lagstiftningen. Förhållandet till yttrandefrihet och informationsfrihet har beskrivits tidigare. I huvudsak är yttrandefrihet och upphovsrätt starkt förknippade med varandra. Det går att tala om ett gemensamt syfte att skapa förutsättningar för ett fritt samhälle med såväl åsiktsfrihet som frihet att ta del av litterära och konstnärliga verk. Det kan poängteras att och de första organiserade kraven på en personlig upphovsrätt framförds under den franska revolutionens inledningsskede när upplysning och mänskliga fri och rättigheter skulle ersätta maktens privilegier. Det var knappast någon tillfällighet att de första bestämmelserna om författarrätt i Sverige skrevs in i 1810 års tryckfrihetsförordning.

Medborgerliga fri- och rättigheter har sedan dess successivt kommit att befästas i demokratiska länder. FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 ett bevis på den saken. Både yttrandefriheten, informationsfriheten och upphovsrätten har kommit till uttryck i förklaringen.

• Artikel 19
Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet.
Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripande hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.
• Artikel 27
1. Envar har rätt att fritt taga del i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli del-
aktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
2. Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som härrör från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman.

Men trots ett betydelsefullt samband mellan rättigheterna kan de, som tidigare nämnts, komma i konflikt med varandra. Med hänsyn till motsättningar och för att ge ett angeläget yttrande- och informationsfrihetsintresse prioritet har särskilda regleringar införts. Som framhållits ovan har inskränkningarna i upphovsrättslagen sådant syfte. T ex får offentliga debatter i viss utsträckning återges fritt och allmänna handlingar ska tillhandahållas oavsett upphovsrätten. Upphovsrätt gäller över huvud taget inte för författningar, beslut av myndigheter eller yttranden av svenska myndigheter. I tryckfrihetsförordningen slås fast att svenska medborgare ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Men i fråga om andra verk eller prestationer som skyddas av upphovsrätten anges i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att det är upphovsrättslagen, som gäller.

Ur yttrande- och informationsfrihetssynpunkt kan det också vara viktigt att den ideella rätten efterlevs. Den ideella rätten ska ge en mottagare möjlighet att ta del av ett verk i den ursprungliga form, som upphovsmannen avsett. Yttrandefriheten ska garantera att var och en tillförsäkras frihet att i tal, skrift, bild eller på annat sätt kan uttrycka tankar, åsikter och känslor. Upphovsrätten ska garantera att åsikternas personliga utformning inte förvanskas eller används i icke avsett syfte. Informationsfriheten ska garantera att var och en tillförsäkras rätt att motta upplysningar och ta del av andras yttranden. Alltså både rätten att uttrycka sig och rätten att få tillgång till riktig information.

Eftersom det i de senaste årens inflammerade debatt om den digitala tekniken och nedladdning från nätet ibland hävdats att upphovsrätten skulle vara ett hinder för informationsspridningen, kan det i det här sammanhanget var värt att understryka att upphovsrättsskyddet endast hänför sig till ett verks uttrycksform och inte till faktauppgifter, sakförhållanden eller annat innehåll som bildar underlag för information.

Om upphovsrättstvister
Om ett kollektivavtals upphovsrättsreglering föranleder tvist, som inte kan lösas genom förhandlingar, får den hänskjutas till Arbetsdomstolens avgörande. Tvister om andra upphovsrättsavtal och förmenta upphovsrättsintrång prövas av Patent- och marknadsdomstolen, vars domar och beslut kan överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen. I vissa fall kan överdomstolens domar överklagas till Högsta domstolen.

Att ta strid i en domstol mot bokförlag, tidningar, skivbolag och andra medieföretag, som förfogar över ekonomisk makt, är en svår sak för en enskild konstnär. Det kan ta väldigt lång tid, särskilt om det fordras en prövning i tre instanser. Rättegångskostnaderna kan springa upp i enorma belopp om man förlorar. Utan stöd av Scen & Film och andra medlems-organisationer i Klys hade det förmodligen inte blivit någon rättegång om reklamavbrotten i Sjömans och Erikssons filmer. Det kan därför finnas skäl att polisanmäla upphovsrättsintrång. Som tidigare sagts har polis och åklagare skyldighet att på målsägandens angivelse eller av allmänna skäl föra intrång till åtal.sserna. I sådana fall besparas den enskilde de kostsamma utredningarna och processerna. Ett annat alternativ är en frivillig tvistelösning. Till exempel skiljeförfarande som är knutet till ett skiljedomsinstitut.

Ytterligare möjlighet till tvistelösning är privat medling. För att öka möjligheterna att lösa tvister på frivillig väg finns lagen om medling i privaträttsliga tvister och för vissa upphovsrättstvister finns en särskild lag om medling.
Det är inte möjligt att inskränka möjligheterna för en upphovsman att påkalla alternativ tvistlösning i en tvist som rör rätt till ytterligare skälig ersättning eller rätt till information. Men tyvärr betyder det inte att upphovsmannen kan tvinga fram alternativ tvistlösning i fall där motparten inte är villig till det. Innebörden är i stället att det inte i avtal ska vara möjligt att hindra upphovsmannen från att påkalla alternativ tvistlösning.

Ytterst är det således en domstol som avgör vad som utgör intrång i upphovsrätten. På grund av upphovsrättens generella karaktär har rättspraxis stor betydelse. Domstolspraxis, sedvana och rättsvetenskapliga utlåtanden den s k doktrinen är erkända rön, som kan tillmätas betydelse vid bedömning av upphovsrättstvister. Upphovsrättens ändamål får också sökas i lagens förarbeten, i internationella konventioner och under senare år i EG-direktiven.