I slutet av 70-talet arbetade jag på regionteatern i Västernorrland, då belägen i Härnösand. Teatern hade startat 1972 och var verkligen ett gemensamt arbete av den grupp som fanns med från början, alla var med i alla beslut. Enträget jobbade vi med repertoar och turnéläggning, för att förankra teatern i länet och nå stor publik. Teatern var mycket framgångsrik, inte bara i regionen utan gav eko i det så kallade Teatersverige. Framgång!
En dag kom ett önskemål från televisionen att överföra en föreställning till tv, många var skeptiska. Skulle man få tillräckligt med tid och planering? Visst, det skulle ske noggrant och inspelningen gjordes. Tyvärr visade det sig att farhågorna var besannande, resultatet blev inte bra. Jag minns att vi sa att ”allt som byggts upp i förtroende för kvalitet revs ner på den timme tv-överföringen visades.” Sant eller inte, vi blev lite brända.
Det finns många exempel på hur skådespelare och övriga ansvariga för en scenföreställning ställt sig tveksamma till förslag om att göra en överföring till ett annat medium. Det är två olika konstformer som ska gå samman. Men tiderna förändras, så även de tekniska förutsättningarna. Idag finns ett helt annat intresse, och även önskemål, från våra medlemmar att delta i inspelningar för att sprida scenkonstverk till en större publik, via tv och andra media.
I mitten av november arrangerade Teaterförbundet tillsammans med Dramatikerförbundet en seminariedag med rubriken ”Den digitala scenen” som gav inspiration för framtiden. Medverkade gjorde några produktionsbolag som idag arbetar med att televisera föreställningar som säljs vidare till Sveriges Television. Vi fick också en presentation om hur de stora direktsända föreställningarna för e-biovisningar från Kungliga Operan planeras och genomförs. Alla poängterade att de inblandade – teknisk och konstnärlig personal måste vara motiverade att göra televiseringen. Det måste ske i en positiv anda, inte minst eftersom det fortfarande spelas in under intensiv, begränsad tid. Och viktigast av allt: kvaliteten måste säkras!
Dagen präglades av stor öppenhet från de olika producenterna, och gav underlag för Teaterförbundet att gå vidare med frågorna hur villkoren ska regleras när en utomstående producent tar initiativ till televiseringar. Än så länge sker inspelningar med olika villkor vad gäller arbetstider och ersättningar och arbetsskyldigheten för frilansare.
En glad nyhet under november var den skiljedom som meddelades och som kommer att förbättra kulturskapares villkor. Nämligen att upphovsmän och ut-övande konstnärer får kompensation för den privatkopiering som sker av film och musik på externa hårddiskar och USB-minnen. Bakgrunden är att kulturskapare redan idag får ersättning för privatkopiering när det gäller DVD-skivor och mp3- spelare. Tekniken utvecklas och idag sker mycket privatkopiering direkt till en extern hårddisk eller ett USB-minne. Det handlar alltså inte om nya pengar, utan om att anpassa ersättningsmodellen till ändrade förutsättningar.
Jag menar att det är en positiv och framtidsinriktad dom. Som kulturskapare vill jag att allmänheten ska kunna kopiera film och ljudböcker för privat bruk, men denna rättighet förutsätter att vi som kulturskapare kompenseras för det, oavsett i vilken teknisk form kopieringen sker. Skiljenämndsdomen bidrar till att vi som konstnärligt yrkesverksamma kan leva av vårt skapande i framtiden!
Roligt sedan sist är också att kompetensutvecklingsprogrammet Kulturkraft Stockholm nu rullar i gång. Vid en filmcocktail under Stockholm filmfestival presenterades verksamheten vad gäller filmarbetare och verksamma inom filmproduktion. Kompetensutveckling inom film och scen finns nu i Stockholm, Skåne/Blekinge och Västra Götaland.
ANNA CARLSON
Ordförande
Publicerad: 2012-12-05
