Vad arbetar du med för tillfället?
Martyna: Just nu arbetar jag med TEATERi, en frigrupp som är baserad i Jönköping och turnerar i hela landet. Under hösten kommer jag medverka i tre pjäser: Ankomsten, Piloten och Polarörnen.
Edin: Med produktionen Bodyguard på China Teatern.
Christina: Jag är frilansande filmregissör och producent, vilket innebär att jag regisserar, ständigt skriver ansökningar, bearbetar manus, presenterar filmprojekt, söker samproducenter, med mera. Jag har eget företag sedan 70-talet, hyr en mindre arbetsplats på söder i Stockholm och anlitar revisor för min ekonomi. Tillsammans med manusförfattare och samproducent arbetar jag just nu med manus och finansiering av ett eget långfilmsprojekt. Dessutom utvecklar jag tidigare samarbete med manusförfattare och regissör för deras kommande projekt – inspirerar och stimulerar. Call Me Madame Maestro som hade premiär hösten 2021, min senaste långfilmsdokumentär, fortsätter jag med att marknadsföra, visa och sälja vidare. Ytterligare pågående förtroendeuppdrag är, KLYS, AU, Filminstitutet, Rådet för Utveckling och Produktion, European Film Academy och FERA,( Federation of European Screen Directors).
Vilka fackliga frågor tycker du är viktiga just nu?
Martyna: Vårt viktigaste uppdrag är att förhandla bra kollektivavtal och eftersom 2023 kommer att bli ett tungt avtalsår måste vi förbereda oss för det. På riksstämman i juni tydliggjorde medlemmarna också att trygghets- och upphovsrättsfrågor väger mycket tungt. Där kan jag bara hålla med. Om jag ska lyfta något mer så är utnyttjandet av praktikanter i syfte att kapa kostnader mycket problematiskt.
Edin: Alla frågor som rör utvecklingen av ett hållbart och stabilt system för konstnärliga yrkesutövare. Som verksam dansare och koreograf brinner hjärtat lite extra för utvecklingen av avtalsvillkor för dansare/koreografer inom den kommersiella branschen.
Christina: För mig som har arbetat med upphovsrättsfrågor under många år är upphovsrätten en avgörande fråga för oss kulturskapares framtid. Det är även en garant för yttrandefriheten. Kommande fråga som jag också ser som mycket viktig är direktivet om AVMS (Audiovisual Media Services Directive) det vill säga låta de internationella strömningstjänsterna vara med och bidra till inhemsk film- och TV-produktion. Direktivet är av särskild betydelse för filmens framtida finansiering. Jag vill också skapa förutsättningar för bättre villkor för våra medlemmar. Genom att rekrytera fler möjliggör vi att kunna avtala om bättre arbetsvillkor för film och scen, öka jämställdhet och inkludering.
Vad har varit din starkaste kulturupplevelse i år?
Martyna: Det var nog när jag bölade mig igenom Steven Spielbergs West Side Story. En njutning från början till slut.
Edin: Att kulturen fick öppna upp.
Christina: Att namnge den starkaste kulturupplevelsen är för mig mer av en kombination än en enskild upplevelse – därav bok, film och scen.
Bok
Volga och inre Ryssland – en inre resa i tid och rum, författare Lena Jonsson.
Älskaren – författare Marguerite Duras, översättare Madeleine Gustafsson.
Där kräftorna sjunger – författare Delia Owens, översättare Cecilia Berglund Barklem.
Film
Maixabel – regi Icíar Bollain, manus Icíar Bollain, Isa Campo.
Parallella Mödrar – regi Pedro Almodóvar regissör, manus Pedro Almodóvar, Augustín Almodóvar.
Clara Sola – regi Nathalie Álvarez Menés manus Nathalie Álvarez Menés och Maria Camila Arias.
Que Vadis – regi, manus, Jasmila Zbanic.
Scen
Vanmakt – Alexander Ekman. En föreställning som berörde och visualiserade den vanmakt som man kan känna i dagens samhälle.
Publicerad: 2022-09-30
