För exakt tio år sedan presenterade regeringen en särskild handlingsplan för Sveriges kreativa näringar, med syfte att skapa förutsättningar för företagare inom branscher som dataspel, mode, film och tv att utveckla sina affärsidéer och företag. ”Kultur, konstnärligt skapande och design är viktiga verktyg för landets tillväxt och konkurrenskraft.” sa den dåvarande centerpartistiska näringsministern Maud Olofsson.
Detta är varken den första eller den senaste gången som svenska politiker, oavsett politisk färg, har pekat ut den kreativa industrin som en framtida basnäring för Sverige. När dåvarande närings- och handelsminister Mikael Damberg efter valet 2014 presenterade sin exportstrategi var kulturella och kreativa näringar den enda sektorn som fick ett särskilt omnämnande.
Skälen för politikernas intresse är många. De kreativa näringarna består i huvudsak av innovativa och tidigt internationaliserade företag med högre tillväxttakt än näringslivet i övrigt. När andra jobb riskerar att rationaliseras bort, innebär digitaliseringen för kreativa jobb en tillväxtmöjlighet, inte minst kvalificerade jobb i glesbygden. Färska siffror från Tillväxtverket visar att antalet företag ökar i samtliga län och kommungrupper.
Men när det gäller konkreta näringspolitiska satsningar har Sverige uppvisat en senfärdighet som saknar motstycke i Europa. Ett exempel på detta är den utdragna processen med att införa produktionsrabatt för film- och tv-inspelningar i Sverige. I dag är Sverige ett av endast fyra länder i hela EU- och EES-området som ännu inte har infört incitamentet av detta slag.
När frågan äntligen utreddes 2017, efter tillkännagivande av en enig riksdag, var utredningens slutsats glasklar: Sverige rekommenderas införa en 25-procentig produktionsrabatt på vad en film- eller tv-produktioner spenderar i Sverige, för vilken staten behöver avsätta 300 miljoner kronor per år.
Rabatten är inte en skatterabatt, utan en kontantrabatt som är möjlig tack vare ett uttryckligt undantag för just film och tv i EU:s statsstödsregler. Modellen är prövad i flera länder och har visat att ökade skatteintäkter och andra samhällsekonomiska vinster överstiger kostnaderna med råge. Exakt samma modell infördes i Finland 2017.
Utredningens förslag tillstyrktes också av samtliga remissinstanser men riksdagsvalet och den utdragna regeringsbildningen har försenat införandet. Det är nu av stor vikt att inte processen försenas ytterligare, utan att förslaget kommer med i höstbudgeten för 2020. Frågan brådskar.
Bara under 2019 och 2020 kommer svenska produktionsbolag spendera 1,5 miljarder på film- och tv-inspelningar utomlands, med de arbetstillfällen och exponering som medföljer. När den efterlängtade filmatiseringen av ”Utvandrarna” nu görs så kommer Tjeckien att göras om till Småland. Den uppmärksammade amerikanska filmen ”Midsommar” i regi av Ari Aster och med bland annat ett svenskt bolag som huvudproducent, en skräckfilm om svenskt midsommarfirande som jämförts med ”Rosemary’s baby”, är inspelad i Ungern. Det är bara två exempel.
Det handlar om att en rad jobb i allt snabbare takt flyttar utomlands. Det betyder också att klassiskt svenskt filmkunnande riskerar att utarmas. När utländska producenter letar efter orörd natur eller kyla och snö, så var Sverige tidigare ett självklart val för dessa inspelningar. Nu förläggs de i Norge och Finland, som erbjuder samma sak men till 25 procent lägre kostnad. Därmed kan våra grannländer tillgodoräkna sig arbetstillfällen, deras miljöer visas upp utomlands (med effekter för ländernas varumärken och deras respektive besöksnäringar) och de får tillbaka skatteintäkter via den konsumtion och de inhemska tjänster som engageras i inspelningen.
Vi menar att förslaget om produktionsrabatt främjar regional tillväxt, jobbskapande (inte minst i glesbygden), bättre villkor får företagande och entreprenörskap, ökad export (kreativa näringar står för en högre andel export än näringslivet i övrigt) och en exponering av Sverige som innebär en positiv påverkan på besöksnäringen, vilket ger ytterligare förutsättningar för att hela landet ska leva. Detta är önskvärda effekter som också återfinns i det så kallade 73-punktsprogrammet som regeringen slutit med Centerpartiet och Liberalerna.
Med digitaliseringen och intåget av nya streamingtjänster finns en oerhörd potential i film- och tv-industrin och innehållsindustrin i övrigt. Efterfrågan på svenskt drama fortsätter att öka. Men om svensk innehållsinnovation ska kunna dra fördel av den teknologiska utvecklingen och omsättas i konkreta samhällsekonomiska effekter för Sverige, så måste Sverige konkurrera på samma villkor som resten av Europa.
Utredningar har gjorts, de samhällsekonomiska effekterna är kända. Nu krävs politisk handlingskraft. Bollen ligger hos näringsminister Ibrahim Baylan. Men frågan borde rimligen intressera betydligt fler: alla som vill behålla en filmindustri i ett litet land i norra Europa, alla som värnar om kvalificerade jobb i glesbygden och alla som tycker att det finns ett värde i att en utländsk publik exponeras för svenska miljöer och svensk kultur som främjar varumärket Sverige.
Eva Hamilton
ordförande Film&TV-producenterna
Michael Porseryd
vd SF Studios
Åsa Sjöberg
innehållsdirektör TV4
Filippa Wallestam
vd NENT Group Sverige
Hanna Stjärne
vd Sveriges Television AB
Axel Eriksson
innehållsdirektör Discovery Networks Sweden
Per Strömbäck
talesperson Dataspelsbranschen
Mikael Fellenius
vd Film i Väst
Anette Mattsson
vd Filmregion Stockholm-Mälardalen
Ralf Ivarsson
vd Film i Skåne
Sandra Warg
vd Filmpool Nord
Simon Norrthon
ordförande Teaterförbundet för scen och film
Eric Broberg
ordförande Sveriges Filmuthyrareförening
Inlägget publicerades på SvD.se 22/8 2019.
Publicerad: 2019-08-22
