Vi har ett scenkonstbolag – men snart ingen teater, skriver Teaterförbundet avdelning 13 vid Teater Västernorrland i en debattartikel.
Det blåser nya vindar genom landet. Kulturen skall bära alltmer av sina egna kostnader. Kulturutövare skall vara ett slags entreprenörer; småföretagare som inte ligger skattebetalarna till last. Att kulturen skulle kunna skapa ett mervärde i samhället verkar allt svårare att förstå. Ett mervärde måste gå att mäta, och kanske är det i avsaknad av tillförlitliga mätvärden kulturens förutsättningar nu sakta men säkert tillåts krympa.
Idag ökar priser och löner snabbare än Scenkonstbolagets årliga anslagsuppräkning. Skillnaden motsvarar för teaterns vidkommande ganska precis kostnaden för en anställd. Varje år. Vår VD brukar pedagogiskt föreläsa om hur Scenkonstbolaget med nuvarande ekonomiska utveckling går i konkurs om drygt tre år.
I ett läge av ekonomisk utsatthet är det naturligtvis extra viktigt att ha kontroll över sin ekonomi. En tid med vakanta producenttjänster visade oss hur sårbar en teater är utan skickliga producenter som har kontroll över den dagliga ekonomin. Med en teaterchef utan ekonomisk skolning och oförmåga från bolagets ekonomiavdelning att stötta teatern under denna utsatta period har teatern gjort miljonförluster två år i rad. 2013 slutar med en förlust på 2,8 miljoner kronor. Trots detta vill arbetsgivaren i strid med facket dra ner antalet producenter från två tjänster till en och en halv när teatern nu skall bantas.
Självklart väcks misstanken om att det är dessa stora underskott – snarare än den långsammare krympningen av vår ekonomi VD anför – som är den egentliga orsaken till de nedskärningar vi nu kommer att drabbas av. Med fastare hand än vid tidigare justeringar av teaterns organisation skär nu Scenkonstbolagets ledning tillsammans med den avgående teaterchefen bort tretton tjänster från teatern. I ett slag försvinner hoppet om en producerande teater värd namnet. Teater Västernorrland förlorar nu de händer som lyfter, bär, riktar och pudrar. De ben som riggar, bygger och lastar. Med kunskaper och erfarenheter som byggts upp genom årtionden.
Ett 16 år långt samarbete bryts där teaterns kostymateljé svarat för Norrdans behov av danskostymer. Efter 5 år med Scenkonstbolaget upphör denna samordningsvinst. Förutsättningarna för att turnera och spela teaterföreställningar för länets medborgare försämras. Målsättningen att vara en resurs för länets amatörteatrar sviks.
Samarbetet med kulturskolan hamnar ännu mer i kläm – redan idag hinns det knappt med. Teatern som stor stark aktör inom kultursektorn kommer att vara ett minne blott. Den en gång så stolta ambitionen att kunna erbjuda alla elever i länets grundskolor en teaterföreställning varje läsår reviderades för länge sedan och tunnas nu ut än mer.
Frilanspersonal skall nu med korta anställningar fylla de luckor som uppstår sägs det. Det förutsätts vara en enkel sak att hitta kompetenta teatertekniker. ”Stockholm ligger bara tre och en halv timme från Sundsvall”. Det är en lättsinnig inställning till problemet. En inställning som vi finner ansvarslös.
Så förvandlas teatern till en liten arbetsförmedling. Vi kommer, i högre grad än idag, att ägna oss åt att administrera otrygga anställningar i stället för att jobba med teater. Fasta kostnader skall bli rörliga. Fast personal bytas mot tillfälligt anställda. Trygghet mot otrygghet.
Det kan bli ett lyft för frilansmarknaden i regionen säger VD optimistiskt, samtidigt som medarbetare med över trettio anställningsår och några få år kvar till pension får sparken. Det vittnar om en människosyn och en inställning till arbetsgivaransvar vi trodde försvann med träpatronerna.
Inga beräkningar eller kalkyler har presenterats som förklarar nyttan av neddragningarna. Inga befattningsbeskrivningar har arbetats fram för den tänkta organisationen. Inte ens den konsekvensanalys arbetsmiljölagen kräver vid förändringar i en verksamhet har arbetsgivaren brytt sig om att göra.
Vi sitter nu i den absurda situationen att en ny organisation för teatern beslutas, innan en ny teaterchef rekryterats. En organisation som avvecklar vår specifika teaterkompetens – kvar blir ett produktionsbolag. I stället för att först anställa en ny teaterchef. Som utifrån sin vision och verksamhetsplan får utveckla en ny organisation.
Utveckla i stället för att avveckla. Vi uppmanar nu vår styrelse, våra politiker och tjänstemän att se över och ta ansvar för Scenkonstbolaget. Var det så här det skulle bli? Ett scenkonstbolag med hundra anställda, men inte plats för en maskör, scenograf eller rekvisitör? Utan dekormålare, dramaturg eller elektriker? Listan kan göras längre.
Vi frågar oss om det är själva idén med ett bolag som är dålig, eller om det bara är Scenkonstbolaget som är det.
Teaterförbundet avdelning 13 vid Teater Västernorrland
Artikeln har varit publicerad i Sundsvalls tidning.
Publicerad: 2014-02-17
